70-talet
Det var då jag blev "smittad". En granne hade byggt ett par Voigth-horn. Blev inbjuden för att lyssna och jag var fast. Han hade dessutom Dynaco för- och slutsteg bestyckade med rör.

Började bygga högtalare helt planlöst till att börja med. Fekvensmätningar var inte påtänkt. Justerade in basreflex porten, som oftast var ett hål, med ett tänt sterinljus,en massonitskiva och med stereons radio ställd mellan två stationer där det brusade. Massonitskivan placerades över hålet medan ljuset brann ett par cm bort. Drog sakta massonitskivan åt sidan så att hålet visade sig. Skivan drogs ända till stearinljuset flaxade som mest. Klart. Efter ett par högtalarbränder var man fullärd.....

Ett par år in på 70-talet kom jag över en beskrivning på ett mätinstrument. Köpte delarna på Josty-Kitt och byggde.
Den fungerade faktiskt hjälpligt. Använde den till och från i mer än 10 år. Apparaten byggdes in i en gammal tom spiklåda av massonit. Micken inhandlades i en sekondhandbutik. Micken var av en mycket hög kvalité. Det var den som höll igång grejerna i över 10 år.
Har tyvärr inga mätbilder från den tiden.

80-talet
Mareinius hade tagit fram en byggsats på ett mycket bra mätinstrument, MM1. Allt fanns i lådan som behövdes även slutsteg. Det skrevs spaltkilometrar i tidningen "Elektronikvärlden" på 80-talet om den. Mätrelsultatet lästes av på mätartavlan och fördes över till papper för hand. Mätningarna tog tid men blev mycket exakta för en ringa penning. Marenius finns kvar fortfarande men byggsatsen MM1 finns inte med i produktutbudet längre.
Jag kan härmed berätta att jag har ett komplett schema, kretskortsnegativ, kopia på panelens täckblad i naturlig storlek och byggförklaring mm på apparaten. Dvs jag har tidningen där byggbeskrivningen var med.

Mäta basåtergivning
Olle Mirch skrev en serie artiklar i Elektronikvärlden på 80-talet om hur man kan mäta basåtergivningen utan rummets störande verkan på mätningen. Man mäter helt sonika inne i lådan. Olle menar att inne i lådan kan man få fram den mest exakta kurvan för basen. Olle fick rätt av många andra ljudexperter. Det var en metod som användes av många DIY-byggare på den tiden, inklusive undertecknad. Verkar som om metoden på senare tid fallit i glömska.

Mycket gick att läsa om mätmetoden på
80-talet.

Mikrofonen bestod av en diskanthögtalare som
mätte inne i lådan. Komponentvärdena i
schemat på bilden här nedan gäller mät-
instrumentet Marenius MM1. För dagens
datorbaserade mätsystem är värdena kanske
annorlunda om dom behövs alls.

En, för hand plottad, mätkurva. Just detta
frekvensblad gjorde Elektronikvärlden fritt att
använda av var och en. Tidningen använde
den själv när man publicerade testhögtalarnas
frekvenser mm.

Linnar's mätutrustning
Den första datormätutrustningen byggde jag 2003. Den plankades rakt av från Wallin's jigg.
Den byggdes direkt på en förstärkare, för övrigt ett mätsystem
med FM-radio (!). Jag valde denna förstärkare därför att den
hade en rak frekvenskurva och ca 25 Watt's uteffekt. Hade
läst att det skull vara så. Vid den tiden (2003) hade jag fått
en "nytändning" efter minst 20 års högtalarfrånvaro så jag var
helt "grön" på området.

Vid mina mätningar och tester märkte jag snart att det inte alls
behövs 25 Watt för mätningarna. Vi ett tillfälle mätte jag
effektåtgången. Mätningen gjordes vid ca 90 db på en meters avstånd. Jag mätte och räknade fram effekten till ca 1 watt.

Vid en mätning brände spolen på en diskanthögtalare så att
resistansen sjönk till 0.4 ohm. Just då (därför den brann)
eldade jag på med mycket kräm. Säkringarna i stärkaren gav
upp direkt. Bytte säkringar men den nästan 30 år gamla
apparaten hade gått hädan.

Efter att min mätjigg "gått hädan" började jag projektera en egen mätjigg men det är en annan historia dvs det har inte blivit historia än. Den mätjiggen går det att läsa om på annan plats.